[ei du varklien fråun mallme?]

Lördagkvällen spenderade jag i Trelleborg, eller i ”Trellehulla” som vi säger här nere i Skåne – alla utom trelleborgarna själv då förståss. Det blev tacos och lek med småbarn. Rebeckas 4-åriga Jennifer var hos sin pappa, men 2-åriga Evelina var på G denna kväll. Alexandras 1-åriga William kom inte långt därefter. Evelina sprang omkring med en hemmagjord påse som ingen fick ta ifrån henne, och denna fyllde hon då och då på med ett par godisbitar. Försökte man ta något av innehållet ifrån henne så skrek hon med en charmig stämma ”nej” samtidigt som hon vred huvudet ett halvt varv! Att hennes första ord var ”äta” är inte svårt att förstå då man ser hennes alla uppoffringar för att komma åt något att stoppa i munnen. Williams försök i att äta slutade däremot illa, han satte i halsen och skrek resten av kvällen. Det där med att äta kan Evelina ha för sig själv, tänkte han nog. Mot slutet av kvällen gick Evelina och satte sig i sin vagn och konstaterade att hon ville hem och sova. Då var det inte mycket att göra, jag och Rebecka gick hem till henne och stoppade ner lillen i sin säng och spenderade resten av kvällen med film och ostbågar!