[ei du varklien fråun mallme?]

Idag ska jag vaccineras. Läskigt. De flesta blir visst sjuka dagen efter, feber och grejer. Får väl se vad som händer mig. Bara för jag är hurtigbulle så är det inte säkert jag slipper febern. Ont i armen kommer jag med största sannolikhet att få, det hör till. Usch, sprutor är läskigt. Håll tummarna.

Uppdatering 12/11:
Jag kände ett litet stick, och sen kände jag ett tryck i armen när vaccinet sprutades in. Idag känns det som att hulken har slått mig på armen, men värre än så blev det inte. Hade dock ställt in mig på att bli febrig, så när jag vaknade imorse, frisk som en nötkärna, så blev jag lite besviken. Trött som tusan asade jag mig upp ur sängen och tog mig till jobb…

Flickan och hennes sambo gjorde ett nytt försök med att ta ett ordentligt snack med Bo Ko. Bo Ko måste samlat ordentligt med mod till sig, för till slut öppnade han dörren. Bo Ko följde med flickan och hennes sambo upp för att prata om att något måste göras. Ingen kan leva såhär. Trippa på tå ska man inte behöva göra i sin egen lägenhet! Efter ett långt snack kom de fram till att allt är husets fel och att föreningen ska betala för nytt golv hos flickan. Golvet ska ha tjockt med isolering under så att det inte stör då folk går helt normalt på golvet… Dock hoppas flickan på att få behålla sitt fiskbensparkett, som är väldigt charmigt och ovanligt, och att det kanske kan läggas isolering under detta golv!

Nu ska vi kolla upp priser och firmor som kan göra detta jobb. Bo Ko sa att om styrelsen inte går med på detta, så kommer han flytta! Inget mig emot… Ge mig ett yngre par under som själv tycker om att ha fest och folk, så blir jag glad! Eller någon som är döv hade heller inte varit fel…

Om ni vet något, eller känner någon som har koll på sånt här med golv och isolering, så får ni gärna höra av er. Vi måste ha det absolut bästa alternativet, där vi gärna får ha kvar vårt fina golv!

Det var en gång en gubbe som hette Bo Ko. Bo Ko hade grått hår och en alldeles egen liten tjurig tant. En dag för väldigt, väldigt längesen så smittade tanten Bo Ko med sin tjurskallighet. Bo Ko fick av läkare veta att han aldrig kunde bli botad. En dag flyttade en ung flicka in i lägenheten över honom, och Bo Ko bestämde sig för att hans sjukdom skulle gå ut över henne, och bara henne. Bo Ko tyckte om att ringa flickan mitt i natten och gnälla, trots att hon inte gjort något fel. Detta gjorde han så fort han hörde minsta lilla ljud från lägenheten ovan. Flickan blev ledsen, och det gjorde bara Bo Ko starkare och hade då lättare för att trycka ner henne. En dag bestämde sig flickan för att inte låta Bo Ko köra med henne, så hon gick till ordförandet i huset för att prata med henne om den sjuke Bo Ko. Flickan fick ordförandet på sin sida, och vågade då på sig att bjuda hem fyra gäster på middag. När middagen var avklarad så bestämde de sig för att spela lite spel, detta fruktansvärda oväsen gjorde Bo Ko och hans tjuriga lilla tant rasande. De ringde igen för att klaga, och det blev ett långt samtal. Aldrig skulle Bo Ko eller hans tjuriga lilla tant våga sig upp till flickans dörr för att möta henne öga mot öga, då skulle hon ju se hur feg Bo Ko och tjurtanten verkligen var. Bo Ko var som bäst i telefon, och gärna mitt i natten, det hade han ju övat länge på. Flickans sambo hjälpte henne att skaffa fram mod för att dagen efter gå ner att möta Bo Ko, öga mot öga, för att prata om hur vansinniga hans galenskaper var. Varken Bo Ko eller den tjuriga lilla tanten ville öppna dörren, de vågade ju inte möta dem öga mot öga då de visste att det var något de inte skulle klara av. Flickan och hennes sambo tänker inte sluta försöka, så denna dag kommer de göra ett nytt försök.

Fortsättning följer…